Vart tar dagarna vägen?

Känns som om dagarna bara försvinner och att man inte hunnit med något. Alla sa detta när jag var gravid men jag hade lite svårt att förstå det då, men nu med en liten pojke som desutom har kollik kan jag bara hålla med. Så jag försöker att tänka på det lilla jag faktiskt har hunnit med under dagen (mellan blöjbyten och mating) och vara nöjd med det. Inte så lätt alla gånger men börjar komma in i det med att man kanske inte hinner dammsuga lika ofta som tänkt : )