söndag 11 mars 2012

Sjukhus x ??


Anledningen till att jag fått körförbud är att jag förra torsdagen fick två hugg i bröstet som vardera satt i i 1-2 minuter och att vänsterarmen/handen tappade sin motorik. Jag kunde inte skriva protokoll på styrelsemötet då jag hela tiden träffade fel tangenter. Jag ringde 1177 när jag kom hem och de sa att jag skulle vila. Då jag dan efter kände mig ok, inte helt bra men tillräckligt bra för att jobba. Så jag åkte till jobbet och kände att armen/handen hängde med riktigt bra men däremot så började läppen att domna lite vid nio tiden samtidigt som det värkte över vänster öga. Tänkte inte mer på det men när hela armen började domna som om jag fått tandläkarbedövning funderade jag på att åka hem, men mer än så hann jag inte tänka innan vänstra sidan av ansiktet började domna och då blev jag riktigt rädd och ringde 1177 igen och de sa att jag skulle åka in med en gång men att jag inte fick köra själv. (hon blev även arg för att jag inte åkt in dagen innan). Jag gick till min chef men hon hade gått för dagen så jag gick till en annan kollega som genast ringde det interna räddningsbefälet som i sin tur ringde 112. Så inom loppet av några minuter var det 3 räddningsbefäl, 1 läkare, 1 sköterska och 5 brandmän på plats och sen kom även ambulanspersonalen. Efter det hände det mycket på kort tid, jag hamnade på en bår i korridoren och de tog prover och EKG, ställde massor av frågor om och om igen. Till slut bar det av till sjukhuset med en misstänkt stroke. Kände mig inte så stor och längtade fruktansvärt mycket efter mina barn. Väl på sjukhuset uteslöt dem stroke men ville ändå göra en skiktröntken. Den visade tack och lov inget konstigt och de skulle även ta ett ryggmärgsprov men beslöt att göra det dagen efter för att sen skicka mig till Borås lasarettet (Befann mig i Varberg). Då bad jag om att få åka till Borås direkt istället så att T kunde komma och hälsa på. Efter ett samtal med neurologen kom läkaren tillbaka och sa att jag kunde åka hem, men att jag skulle få en tid hos neurologen i veckan. Gissa om jag blev glad och kramade om mina barn när jag kom hem.

Fortsättning följer....

1 kommentar:

  1. Men fy så otäckt :( Hoppas att du mår bättre och att det inte var någon fara. Många kramar!

    SvaraRadera