Orkade inte

Jag orkade aldrig jobba färdigt min sista vecka innan semestern, jag bröt ihop total på jobbet och fick hjälp med att träffa en läkare som sjukskrev mig direkt för överansträngning, utmattning och stress. Det var skit jobbigt rent ut sagt att totalt tappa kontrollen på jobbet som tur är har jag toppen kollegor som tog hand om mig, tyvärr var det ingen av dem som tyckte att det som hände var förvånande. Själv kämpar jag fortfarande med att förstå hur illa det är även om alla symptomen finns här, orkeslöshet, ofokuserad, irriterad, rädd för att vara själv med barnen, domningar i kroppen, får ångest i stora folksamlingar, glömmer bort vad som sagts/hänt för fem minuter sen. Ja allt detta men ändå så tycker jag att jag borde må bra. Alla upplever vi väl ovanstående eller?

På grund av min sjukskrivning blev det ändrade planer här hemma och vi åkte ner till Varberg den 28 juni istället för den 30 juni och hem kom vi först i söndags. Veckan som varit har varit bra men jag har inte kommit upp ur sängen förrän efter tolv de flesta dagarna och ändå vill jag bara lägga mig hela tiden men det har jag inte gjort för jag vill ju vara med barnen. Det har blivit många promenader till olika lekplatser, havet och in till centrum. Minigolf och tågtur har det också blivit. Lite besök från bror med tjej och kompis, min mamma och kompisar till T har det även blivit. På tisdag kvällen åkte jag hem, dels för att få lite egentid men även för att min tjejkusiner skulle komma på onsdagen för att pyssla. Underbart att träffa dem men tyvärr så åkte vi en sväng till Knalleland och efter det så var jag helt slut och gjorde inget mer den dagen. På torsdag rullade bilen tillbaka till resten av familjen i Varberg.

Nu har vi varit hemma några dagar så vid lunch idag styr bilen till Varberg igen för ytterligare några dagar vid havet, hoppas att även dessa blir soliga och varma och fyllda med lek och skratt. På onsdag skall jag träffa en läkare igen för att se över min sjukskrivning.

Vill inte vara sjuk vill kunna umgås med min familj utan att bli trött och behöva gå och vila, vill kunna jobba som vanligt, kunna umgås med folk och lära känna nya människor men bara tanken på detta just nu ger mig hjärtklappning och ångest... så vi får se hur det går. En dag i taget är det som gäller nu.

Trevlig sommar på er alla!