Idag var det dags för veckans första samåkning och jag somnade som vanligt efter en liten stund. Dock vaknade jag av att vi var på väg av vägen och jag trodde att föraren somnat. Jag kände hur bilen bara gled på allt grus som låg längs kanten och såg hur vi närmade oss en lyktstolpe i hög fart... Tankarna som snurrade i huvudet var, undra hur sakadad man kan bli av en lyktstolpe, vilken hastighet håller vi, är jag verkligen vaken mm. Som tur var sov inte föraren och han fick kontroll över bilen någon meter innan lyktstoplen och vi kom upp på vägen. Tydligen så väjde han för en liten kanin, men han fick mitt hjärta att flytta på sig och slå några extra slag.
Nu sitter jag i säkerhet på mitt kontor och klarvaken är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar