Dagen har gått bra och jag lämnade jobbet med en känsla att jag gjort något.
Däremot fick jag ett tråkigt samtal om att en närstående inte mår så bra, så alla mina tankar går till henne och hennes familj och jag hoppas på det bästa.
Min reaktion på detta var först att bara putta bort det och fortsätta framåt, det är så jag alltid har gjort, men jag bestämde mig för att inte göra det denna gången utan låta känslorna komma och gå som dem vill. Vill tårarna komma så får dem det och vill jag skratta så får jag det. Sitter i detta nuet och väntar på besked och försöker att hålla hoppet uppe men det är svårt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar