Grabbarna sover, Skrutt sen kl 20 och T sen en stund tillbaka, och det är bara jag som inte kan somna. Tankarna bara maler i huvudet så jag tänkte att om jag skriver av mig lite kanske sömnen vill komma till mig med.
Tankarna snurrar som sagt bara runt i huvudet på mig och jag vet snart inte ut eller in. Är det jag som överreagerar, är barnslig, bara vill förstör, är osäker på mig själv eller har jag börjat att ta hänsyn till vad jag känner och vill???
Kommer allt att lösa sig, är förtroendet borta för alltid eller kommer det att komma tillbaka?
Kommer jag kunna glömma, förlåt och gå vidare utan att ta upp det igen??
Fanns det något bakom allt eller var det bara något som blev utan tanke på vilka konsekvenserna skulle bli, kanske var det en omedveten tanke som gjorde det just på grund av konsekvenserna...
Tankarna och frågorna är lika många som tårarna på mina kinder, önskar bara att jag hade svar på alla frågor..
Älskar min familj och hoppas att jag aldrig kommer att såra dem eller mina vänner genom en lögn eller på något annat vis. Tack allihopa för att ni finns <3
Visste inte om jag skulle publicera detta eftersom ni kommer att undra vem det är, men den det rör vet om att det är han/hon och då jag använder denna blogg som dagbok skall även mina svåra stunder finnas med eller??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar